Familjen roade sig på alla vis med att åka flottar eller hoppa bungy och var både stolta o glada att de hade vågat. Det skulle jag också varit men jag kommer aldrig att hoppa även om jag får bra betalt. Endast en person ångrade sig och jag tyckte han var den modigaste som stod emot grupptrycket. Jag hyrde en tolv personers båt för att åka ovanför fallen och fotografera fåglar. Femtio dollar per man och jag fick med mig tre ekonomiska personer. Som jämförelse kostar det nästan tusen kronor att vandra med unga, mätta lejonhannar el. att hoppa bungy. Tyvärr hoppade alla tre damerna av och jag åkte båt ensam i sann kolonial anda med en kapten och två guider som visade mig var fåglarna satt. Ibland blir det inte som jag tänkt. Men Verrauxs Eagle Owl och Whitefronted Bee-eater kom som nya kryss i fågelboken

Nästa dag cyklade jag tandem med min fågelguide. Besök hemma i hans hus. Trettioett år gammal med en liten son på ett halvår. Elektriciteten var avstängd, för hans hyresgäster hade glömt att betala elräkningen. Maten lagades på vedspis, så de slapp gå hungriga men det var svårt att få ngn bild på TV:n ;-).

En av kvällarna åt vi krokodilsvans på anrika Queen Victoria Hotell. Man sitter på terrassen med vacker utsikt ner mot bron och floden och mår bättre än man förtjänar. I trädgården går vårtsvinen och betar gräs, ångloket drar ett par gamla vagnar på spåren och man kan nästan ana Livingstone stå och titta på.

Ikväll blir det Sunset Cruise på samma flod vilket betyder sprit med litet mat. Förra gången ramlade kocken i och försvann bland krokodilerna. Jag kanske stannar i bussen.