Up one level Previous page Next page
0821 0822 0823 0824 0825
0826 0827 0828 0829 0830
0831 0832 0833 0834 0835

 

 

I tullen till Sydafrika blir vi tillsagda att ta ut allt vårt bagage ur bussen. Varför vet vi inte men tjänstemännen har makten och en timme går till spillo utan tullen hittar ngt misstänkt. RB tillåter inget som inte tillåts i Sverige och inte ngn resa som jag varit med på har haft någon resenär som använt narkotika. Jag får däremot tillsammans med ett par andra deklarera kamerautrustningen.

 

Orange River är gränsflod mellan Namibia-Sydafrika. En av få floder i Sydafrika som har vatten hela året. Den rinner upp borta i Lesotho och sen tvärs över kontinenten o ut i Atlanten. Färgen är grönaktig men vattnet är rent. På vägen västerut finns inte mycket påverkan från vår civilisation. Här hoppade jag i floden 2003 med en sedelklämma i bakfickan som E sen trampade på och tog upp från den sandiga bottnen. Sedelklämman är med även nu men badar inte. Denna gång blir det paddeltur medströms 7 km med polisen och en av doktorerna. Det gäller att vara i säkra händer så här i gränstrakterna.

 

En helstekt gris konsumeras och barägaren tar in en extrahacka på kvällen. Jag får låna den uppblåsbara kajaken och försöker ta lite snygga foton i slutet av dagen när solen är snällare. Det lyckas inte alls för fåglarna vill inte samarbeta.

 

Sydafrika fortsätter med samma steniga, torra och ogästvänliga landskap som i Namibia. Först under andra dagen i landet börjar det att bli bördigare och vattendragen har lite mera vatten i sina fåror. Samtidigt ökar befolkningen och det börjar mer och mer likna amerikansk landsbygd. Det riktiga Afrika försvann redan i Botswana och nu är vägarna riktigt fina och affärerna har samma varor som i Europa.