Up one level Previous page Next page
0806 0807 0808 0809 0810
0811 0812 0813 0814 0815
0816 0817 0818 0819 0820

 

Nerfärden sker sen lite mer oorganiserat med hopp o lek i den branta sluttningen innan vi når bussarna och vår frukost.

 

J hittar en gård vid lunchtid där vi stannar och fixar lunch, ägarinnan som naturligtvis är vit berättar att det är en gammal släktgård som hon flyttat tillbaka till med sin bror. De driver även B&B och vi handlar lite kall dricka medan hon berättar om livet på landet. Vindmölla och solceller räcker till för att driva kyl o frys. Gasolen sköter maten och vinden pumpar upp vattnet till djur o människor. Svårare var det inte men våra ungdomar vill inte bo här. Jag skulle nog kunna prova ngn månad?

 

På kvällen ska det bli bushcamp och damerna börjar redan tvätta sig med våtservetter. Några har faktiskt mera hygienartiklar i väskan än jag har kameragrejor med mig. J överraskar oss då än en gång och vi åker oväntat in på ngt som heter Seeheim. Ett tyskt hotell med allt som krävs för att vi ska trivas. De har t.o.m. en grå Jacko i baren som kan säga Guten Tag.

 

Under regnperioden kan floden (Fish River Canyon) svämma över här, därav namnet Seeheim. Nu finns det inget vatten i sikte. D och jag tar en morgontur på den öde landsvägen. Mer och mer har jag börjat uppskatta morgnarna. Det är svalt o lugnt. Familjen sover och soluppgångarna är fina. Fåglarna börjar vakna och klockan är ändå nästan sju.