Första avdelningen tar en knapp timme och sedan blir det minst en timmes paus när alla måste ha ngt att äta o dricka. De flesta av oss är då ganska nöjda och alla som fått tinnitus vill åka hem (haha). Men vår vän Marco är försvunnen och med honom chaufförerna. Andra avdelningen tar vid med om möjligt ännu högre volym på musiken. Visserligen är en del av oss gamla men så högt behövde de inte spela för vår skull. Musiken är trots allt lite enahanda och eftersom vi inte förstår språket så känner sig de flesta av oss ganska off. Men det var en intressant upplevelse och mina trumhinnor kommer aldrig att glömma högtalarbilen. Hörselcentralen i Rio får mycket att göra i februari när karnevalen drar igång. Med största sannolikhet blir även BB inblandat om jag tyder alla tecken rätt.

Igår kväll satt vi (som vanligt) nere på Copacabana och åt middag. Jag tog en tjugokronorspizza. Den var inte stor, men två stora cariocas satt vid bordet bredvid. Den ene hade tappat sin plånbok på marken. Jag visade den för honom men de sa att det skulle var så och vi trodde att det var en fälla för ev. ficktjuvar och att killarna var civila poliser. Det gick en timme men ingen såg plånboken trots att vi hade 14 försäljarbesök under tiden. Killarna tog upp plånboken och gick till en ny servering. Kanske lite mer spännande än en sås.

Tolfte och sista kvällen i Rio gick en del av oss ner till Ipanema som är förstaklasspraian. Solnedgången skulle bevittnas. Jag trodde inte att man kunde se både soluppgång och solnedgång från Copacabana och Ipanema. Därför tog jag inte med någon kamera. Det var väldigt dumt. Det var säkert 10000 människor på stranden när solen sänkte sig ner i vattnet mellan det bergiga fastlandet och ett par öar. Aldrig har jag hört applåder för en solnedgång förrän nu.